Vilken dag!!

Ja hur ska man summera denna dag? Den har innehållt en hel del. Jobbade med C-uppsatsen med S flera timmar och det gick riktigt bra, just nu är det pm skrivande, funderingar och planeringar som gäller. Alltid skönt att se saker gå framåt, då blir det genast lite lättare att andas. Jag har under dagen läst en bok för den kurs vi är inne i också.

Dottern hade kompis på besök under eftermiddagen och jag fikade kladdkaka med dem...gott!!!!
Under kvällen har jag suttit i skolråd på lillesons skola, alltid intressant att vara delaktig i barnens skolliv. Jag hade i och för sig tänkt att smita undan det ett tag, jag har varit i "skolrådsbranschen" länge och i olika skolor. Men jag har svårt att låta bli och någonstans anser jag att man som förälder har en skyldighet att engagera sig i olika frågor och inte bara tycka en massa vid sidan om.

Höjdpunkten på denna dag var ett annorlunda möte. Det var lilleson som skapat det, med lite hjälp av mig och lite hjälp av en sambo. Jag har berättat förut i denna blogg om lillesons fotbollsintresse och även att en av hans stora favoriter inom detta område heter Marcus Birro. Inte som spelare men väl som en som engagerat pratar och skriver om fotboll. Fotbollshjärtan som möts på något förunderligt sätt. Här om dagen läste lilleson att det väntade en liten Totti-tröja till bebisen som ska födas. Det berättade han roat för mig och plötsligt ser jag tankar fara i hans huvud..."Men mamma bebisen måste ha en boll...jag vill köpa en boll till bebisen!" Förståndiga mamman säger att vi känner inte dem så kan man ju inte göra. Men i nästa stund tänker jag att det är ju just det här spontana jag vill ge mina barn, att våga göra bra saker för andra. I måndags när jag hämtade lilleson i skolan så sa han "Nu går vi och köper bollen!" Eftersom barnet ska födas på torsdag med kejsarsnitt, så kändes det inte som någon panik med det och jag var åter den där förnuftiga mamman. Då spänner han ögonen i mig och säger "Men hallå mamma det är avspark på torsdag!!" Ja..vad säger man. Vi köpte bollen och slog in den, han skrev ett kort. Men sen då...posta bollar är svårt o sen ligger vår närmsta postlåda i grannhuset till det hus Birro bor. Som det uppväxande släktet numera gör...så gjorde han det enkelt för sig...letade upp telefonnummer och skickade ett sms för att få koden till porten. Nu kanske ni tror att jag har en väldigt framåt kille...jo..men också blyg. Så jag var mycket förvånad!! Jag anade att Marcus inte skulle tro på detta sms och inget svar kom heller. Så nästa dag mailade jag hans sambo och bad om att få koden så vi kunde hänga en påse med presenten på dörren...för man vill ju inte störa!! Fick ett jättefint svar att den killen ville Marcus personligen träffa. Idag klockan 15 träffades de på torget, en stor stund för lilleson och jag tror inte Marcus heller var helt oberörd. Han fick lämna sitt paket, prata fotboll och så fick han en mobilhållare med italiens flagga. Där kunde denna dag varit slut och lycklig, men som den skrivande herre han är så kan ni läsa om detta möte på expressens fotbollsblogg. Men man får inte skriva hur som helst när en sjuåring granskar texten....det var ju inte Marcus paket utan bebisens! Vad gör man..jo skickar ett sms förstås och kommenterar det...sen har det kommit ett par sms från Marcus o ett tillägg i bloggen att han ska öppna paketet imorgon.
Jag antar att domarvisselpipan låter här hemma kvart i åtta i morgon bitti...då är det avspark då kommer Mini Birro till världen!!!!!