Det är advent!!

Som vanligt kom jag i sista stund till kyrkan, öppnade ytterdörren just som kören stämde in i Hosianna - ganska fantastisk upplevelse!! Och adventkänslan kom direkt fastän jag inte hunnit tända första ljuset innan jag sprang iväg.
Nu när jag skriver börjar det bli kväll, maken är på väg att hämta hem god mat från en restaurang som vi bodde ganska nära förut, så skönt att slippa laga mat ibland!!! Sen laddas det för fotboll...el Classico.

Önskar att jag kunde säga att jag kände mig jättepigg och glad, men det vore en ren och skär lögn....jag är trött och ganska gnällig bitvis. Skulle helst vilja ha någon här en vecka som lagade god näringsrik mat som alla åt med glädje, som städade, strök tvätten, plockade upp efter oss, skrev o läste åt mig, fixade bort den ständiga tröttheten som slagit sig till ro med diverse sjukdom, spelade spel med barnen o.s.v......ja gärna fixade den där perfekta julen också...vad det nu är?? Det är inte alltid lätt att vara mamma, hustru, student, städare, sjukvårdare, tvätterska och i underhållningsbranschen....bitter?...nej....mest bara trött och less. Jag vet ju av erfarenhet att det kan gå bra att gnälla lite här på bloggen och så går det liksom bättre sen. Någonting säger mig att jag inte heller är ensam om känslan ..känslan av att inte alltid räcka till.
Vad gör man då? Tja biter ihop och kör på, vilar när tillfälle ges, ryter till åt familjen så alla förstår att jag inte jobbar här utan bor här, pluggar på så gott det går och i bästa fall kommer min mamma ett par dagar....då brukar stryktvätten försvinna i ett nafs o massa annat händer också.
Även mammor kan känna sig små ibland och inte riktigt orka....å vi får känna så!!! Jag vet att det vänder och att jag nog ganska snart hittar glädjen igen, jag samlar in så mycket gott jag kan och försöker njuta av stunderna som ges av glädje och vila.
Vill önska dig som läser en skön vecka...ja jag vill önska det till mig själv också förresten!!! Vi kan väl försöka samla de goa stunderna och vara tacksamma för dom, jag undrar om inte dom stunderna ändå överväger även i mitt liv just nu, det där trötta försöker bara kväva det. KRAM