Jag har gått och varit arg sen jag läste om lilla Tyra vars lillasyster dog. I hennes sorgearbete har kompisarna på dagis betytt massor, men nu har kommunen beslutat att Tyra inte ska få gå i samma skola som sina kompisar till hösten. Tyra var den enda i gruppen som var placerad i en annan skola. Föräldrarna har kämpat för att få beslutet ändrat men inte förrän Expressen nu skriver om det börjar kommunen lyssna på föräldrarna och de experter som hela tiden stått på Tyras sida. Ilskan över såna här myndighetsbeslut över huvudet på vanliga människor gör mig mycket upprörd inte minst när det handlar om barn som drabbas. Det här handlar om en familj som genomgår en oändlig sorg, varför kan man då inte se till det enskilda fallet??
Marcus Birros krönika i Expressen idag lyfte av mig min ilska och satte orden jag ville ha ut på pränt. Tack för det!! Läs den gärna : http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.1542063/marcus-birro-nar-varlden-ramnar-ar-sverige-inte-mycket-att-halla-i-handen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Började gråta när jag läste artikeln...Vad gör vi mot varandra? Är detta som kallas omsorg i välfärdsstaten?
Skicka en kommentar