Superhjältar

Idag läser jag studielitteratur och mellan varven chattar jag en del med studiekompisar. En himla tur att det finns chatt så man snabbt kan kommunicera och få reda på gruppindelning...när man nu inte var med på föreläsningen idag. Jag skolkade inte, lilleson är ju sjuk och så skulle dottern till tandhygienisten. Nu vet jag i alla fall vilka jag ska vara med och det känns helt okey!!

Dottern kom hem jätteglad från skolan, hon hade mött en go vän på spårvagnen som hon inte träffat på länge. Vi pratade en del om hur betydelsefulla möten med vänner och andra kan vara, och att det inte behövs så mycket för att göra en glad i hjärtat en lång stund efteråt.

Igår när vi två var på stan för att köpa bebiskläder till en liten nyfödd tjej så träffade vi plötsligt en som i mina ögon är en superhjälte. En tjej som förlorat två av sina barn och nu väntar sitt tredje. Hon har varit tvungen att ligga still i flera månader, men får sen ett tag tillbaka rulla ut med rullstol. Hennes strålande leende värmde mig gott och gav "superstrålar"!! De som kämpar i motvind men ändå inte ger upp...de är riktiga superhjältar!!!!
En annan superhjälte är min svärfar som just nu kämpar med cellgifter mot sin canser och dessutom nu fått lunginflammation. Han har lärt mig mycket av att aldrig ge upp utan istället satsa på livet!!! Självklart finns många andra superhjältar i min närhet, personer som lär en att aldrig ge upp även om det kan kännas grymt motigt. TACK snälla ni!!!
Det är inte så att jag tycker livet känns motigt för närvarande, men det händer väl alla att man hamnar i någon svacka ibland. Livet är ju inte glasklart för någon, men rätt spännande att leva.

Dagens lilleson inlägg kom plötsligt..."Vet du mamma jag är en kommunal skolelev!!" Vart får han allt ifrån? Sjuåringar verkar suga upp allt de hör, prövar sig fram med orden och får till det så bra. Det blir ju ganska intressanta samtal efter såna här inlägg.

Kram från mig till alla superhjältevänner!!!!